tisdag 11 augusti 2015

Att föda ett barn av Kristina Sandberg


Att föda ett barn är den första romanen i trilogin om Maj. Med den tredje och avslutande delen fick Kristina Sandberg  Augustpriset  2014. Romanen har fått en väldig uppmärksamhet i media och har varit oerhört populär på biblioteken. Köerna har varit långa, men nu är det ett fåtal reservationer på boken.  Att föda ett barn är den första boken i höstens läsecirkel på Guldhedens bibliotek.
Romanen handlar om Maj, som flyttar hemifrån till Örnsköldsvik och börjar jobba på konditori. Hon har lämnat sin hemstad och sin pojkvän som hon fortfarande går och tänker på. Genom jobbet i caféet träffar hon några väninnor som tar henne med till ett sommarhus där hon träffar Tomas, en man som är äldre än Maj och som hon inte känner sig särskilt intresserad av. Han söker sedan upp henne på caféet och tillslut blir hon förförd av honom i hans fina och moderna tvåa.

Att föda ett barn är en intressant skildring av en tid, 1930-talet, och kvinnan Maj som hamnar som hemmafru i en medelklassfamilj. Romanen ger en bild av en tillvaro fylld av plikter och måsten och sociala krav och förväntningar att leva upp till. Maj är också en mångbottnad karaktär som befinner sig lite på kant med tillvaron. Ibland kunde jag bli lite irriterad på hennes kylighet och bortvändhet samtidigt som jag också kan förstå hur hon blivit sådan. Jag tycker att jag genom att läsa romanen fick en fördjupad förståelse av den äldre generationen kvinnor och min egen släkts kvinnor och vad de kämpat med. Språket är också väldigt fint och hjälper till att gestalta Maj så att man kommer nära henne.Det ska bli så roligt att prata om den här romanen och höra vad de andra tycker.
/Maria

I fallinjen: En essä om prekärfeminsimen

Ann-Marie Ljungberg som skrivit flera skönlitterära böcker och även varit nominerad till Augustpriset för romanen Simone de Beauvoirs hjärta, har i år kommit med en essä om feminism, närmare bestämt prekärfeminism som hon kallar det. Boken som heter I fallinjen handlar om kvinnor/ensamstående mödrar som befinner sig i ett utsatt, prekärt läge. Det är en feminism för de som inte känner att de inte passar in i den gängse feminismen. Ann-Marie Ljungberg var många år engagerad i en förening för ensamstående mödrar och hon skriver om de åren, vad som hände mellan kvinnorna och hur de kämpade med sina liv, sina barn och även för att någon skulle lyssna till deras situation och förstå vilken utsatt situation de befall sig i.

För att förstå det som hände i föreningen använder Ann-Mari Ljungberg olika teoretiker och hon varvar den praktiska verkligenheten med korta filosofiska partier. Jag tycker det är ett spännande sätt att lyfta fram och fördjupa händelserna och kvinnornas situation. Boken ger också en fördjupad förståelse för hur utsatta ensamma mödrar kan vara i vårt samhälle.
/Maria