måndag 2 mars 2015

I skymningen sjunger koltrasten


Upptakten till berättelsen är att läsaren träffar en ensam djupt deprimerad kvinna, Elisabeth, som självvalt isolerat sig i sin nya lägenhet i samband med livskris. I samma trappuppgång bor två män, Elias och Otto, som var och en på sitt sätt har anledning att fundera över tillvaron och sina liv. Stilllsamt tränger sig yttervärlden på Elisabeth, genom dessa män, och ett samtal förs både med och utan ord om vad som är väsentligt. En vänskap uppstår, liv förändras.

Som med de tidigare böcker av Linda Olsson som jag läst tyckte jag om att läsa även denna, I skymningen sjunger koltrasten. Visst kan man tycka att författaren förenklar ramarna för berättelsen, att vissa lösningar blir för enkla, men det gör mig inget. Läsningen är som ett stilla samtal om mening och värde, ett om att skala av utanverket och i stället se till vad som gör oss till människor.  
 
Britt-Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar