måndag 8 december 2014

Och natten viskade Annabel Lee

Så har jag äntligen läst Bruno K. Öijers efterlängtade nya diktsamling Och natten viskade Annabel Lee, och visst är även denna väldigt bra. Stilen är som de föregående, med dikter som är som korta berättelser och en massa vackra metaforer.
Här kommer ett litet smakprov:

”virket vi hittade
längs stränderna i våra liv
var vackert redan i sig
tog oss långt ut på öppet vatten
tills landet försvann…”
Men allra bäst tycker jag han kommer till sin rätt i de litet längre dikterna, och dikten som titeln kommer ifrån är fantastiskt bra, den handlar om ett café i Paris där alla stora och döda poeter samlas. Så läs och njut av både skönhet och melankoli.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar