fredag 14 november 2014

Boktjuven


Det är andra världskrigets Tyskland. Den här berättelsen är det Döden som berättar för oss på sitt alldeles egna sätt, och vi kan inte låta bli att lyssna. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok från marken vid sin brors begravning. Det är en handbok för dödgrävare, lämnad där av misstag. Det är den första bok Liesel stjäl. Under sömnlösa nätter lär hon sig med hjälp av sin fattige fosterfar mödosamt att läsa i den. Genom orden och läsandet öppnas nya världar för Liesel och hon börjar stjäla fler böcker, från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, var hon än kan finna dem. Men aldrig mer än en åt gången, hon stjäl för att läsa. Orden och berättelserna ger henne kraft att leva. När hennes bästa vän kommer på henne med stölderna och frågar henne varför, svarar Liesel ”När livet stjäl av en måste man ibland stjäla tillbaka”.

Det är ett brokigt galleri av människor som lever i Liesels kvarter, och livet i krigstidens Tyskland är hårt. Martin Zusak lyckas måla upp grannskapet och människorna som bor där så att jag riktigt känner att jag är där och deltar som en osynlig gäst. Kärleken till böcker och språk är den alltigenom löpande röda tråden i Boktjuven. Den vidunderliga förmåga de har att hjälpa oss igenom svåra tider, att skapa mening och att ge oss både tröst och glädje.
Det tar ett tag att komma in i boken, så ge inte upp om det är lite trögt att läsa den i början. Efter att ha kommit en bit in i handlingen suger boken tag i dig och du kommer att ha svårt att släppa den innan den är utläst. Boktjuven av Markus Zusak är en av mina stora läsupplevelser som vuxen, så fantastiskt och förunderligt berättad. Om du inte redan hittat den så leta upp den och läs!  

Britt-Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar