måndag 9 januari 2012

Korparna


Romanen Korparna fick Augustpriset för bästa roman 2011, så förväntningarna innan jag började läsa var skyhöga. Förutom att det tog ett tag innan man blev fångad av berättelsen så blev jag ändå överraskad att jag tyckte så mycket om den. Huvudpersonen i romanen är Klas som är tretton år och bor med sin familj på landsbygden. De försörjer sig på ett litet jordbruk, vilket är en ständig kamp för pappan, kamp mot vädret, skadedjuren, och människorna runt omkring.

Pappan vill att Klas ska intressera sig för jordbruket men han bryr sig mest om fåglar och att sitta och drömma sig bort, bort från kraven och pappan som blir konstigare och konstigare och försvinner alltmer in i sig själv, och sin kamp mot korparna. Pappan blir mer och mer en tyrann över familjen och alla viker undan eller undviker honom, och ingen vågar säga emot honom. Mamman försöker med sina små omsorger att få pappan att koppla av tankarna på alla kraven, men det spelar ingen roll hur mycket hon anstränger sig, det blir ingen förändring. Till slut flyttar pappan ner i pannrummet, för att han tycker att han inte längre hör hemma bland människorna, men korparna fortsätter att förfölja honom.

Romanen är spännande och väldigt fint skriven, och den ger en inblick i ett liv som kanske inte så många känner till idag, med livet på ett litet jordbruk. Den är också en fantastiskt inkännande barndomsskildring, och man känner verkligen med med både Klas och pappan.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar