måndag 30 januari 2012

Samhällskritiska serier


Liv Strömquist senaste seriealbum är om möjligt ännu vassare än det som kom innan, Prins Charles känsla. Ja till Liv! Är uppdelad som en ABC-bok och går igenom alla bokstäverna i alfabetet. På A skriver hon roligt och kritiskt som Arbetslinjen och moderaterna. Formen är en föreläsning som hålls på 3000-talet och olika moderatforskare har samlats för en konferens. Riktigt roligt är det! Så här låter det när man ska förklara att man faktiskt hittat en målad tavla av en moderat, den enda kulturyttring som kan tillskrivas moderaterna.

” Jag tror att svaret finns i namnet på tavlan ”Arbetslinjen”. Arbetslinjen var ett tankesystem som byggde hela moderaternas verklighetsuppfattning. Hela deras perception kretsade kring detta begrepp. Vi har sedan tidigare starka belägg för att MUF:are nått religiös extas genom att rytmiskt föra sig till kampanjlåtar som t.ex. ”Sverige jobbar” från 2010.”

Och så fortsätter det genom hela alfabetet med kapitel som Barn, Eva Braun, Klassamhället, Tröttsamma typer, Offerkofta, Pappa och mycket, mycket mer. Det är samtidigt vassa analyser av samhällsfenomen och fantastiskt roligt, men ofta sätter man skrattet i halsen.

Maria

fredag 27 januari 2012

Fucking SOFO


Ingen kan driva med kulturmänniskor som Lena Ackerbo, och i den här boken skärskådar hon SOFO på Söder i Stockholm. Ett område som blivit trendigt och hippt men där samtidigt lägenheterna kostar flera miljoner.

Fucking SOFO består av sju kortare berättelser, och persongalleriet går igen i flera av berättelserna. Huvudpersonerna är Ullis och Lotta, båda i trettioårsåldern. De hänger på sitt favorithak Tre greker, där de inte trivs, men samtidigt finns inget bättre. Ibland gör de en ansats att gå någon annanstans men de hamnar ändå alltid på stamstället. I Stockholmsnatten träffar de en del underliga människor, som hypokondrikern Petra och hennes pojkvän dataspelsnörden Nalle. En gammal ”infödd” söderbo bidrar också med sin syn på vad som hänt med hans gamla område.

Ullis och Lotta passar inte riktigt in utan iakttar utelivet lite utifrån med ett ganska uppgivet och sarkastiskt perspektiv vilket blir väldigt roligt och avväpnande.

Satiren är bitvis ganska vass,och otroligt träffsäker, ibland skrattar jag högt för mig själv när jag läser.

Maria

måndag 23 januari 2012

En ovärdig dotter


En ovärdig dotter är Justine Levys tredje självbiografiska roman på svenska. När hennes första roman kom blev det stor succé i hemlandet Frankrike, kanske delvis p.g.a. att hennes föräldrar tillhör kultureliten i Frankrike. En ovärdig dotter kom på svenska 2011, och det är fortfarande kö på boken på biblioteket. Lévys böcker är självbiografiska romaner och i denna senaste skriver hon om sin mammas cancer och hur hon själv samtidigt är gravid. Hon vågar inte berätta för modern om sin graviditet, och har starka skuldkänslor för att hon väljer sitt lilla barn och livet medan modern allt mer tynar bort.

Romanen är skriven på ett lite fragmentariskt sätt, men ju mer man läser desto mer får man en bild av mamman och dottern. Mamman som var firad fotomodell när hon var ung men som alltmer dragits in i missbruk och misär, och dottern som ändå på något sätt står vid hennes sida och som trots allt är älskad av sin mamma.

/Maria

Passionerad kärleksfilm


Filmen Kyss mig är en stark och ibland magiskt bra kärleksfilm. Det handlar om Mia som är förlovad med Tim, och på sin pappas förlovningsfest träffar hon pappans nya kvinnas dotter Frida. Mia spelas makalöst bra av Ruth Vega Fernandez, som jag tidigare sett i Upp till kamp av Peter Birro, där hon också gjorde en fantastisk rolltolkning. Även här skildrar hon en stark kvinna som kämpar med känslorna som Frida väcker hos henne.

Maria

torsdag 19 januari 2012

Det mest förbjudna


Jag läste romanen Det mest förbjudna när den först kom ut på 1970-talet. Jag kom inte ihåg så mycket mer än alla upprörda röster runtomkring och tänkte mig att när man läser den idag så är den antagligen inte så provocerande. Men den kan nog fortfarande upplevas som ganska upprörande, upptäckte jag. Vissa kritiker har jämfört Det mest förbjudna med Ulf Lundells roman Jack, och menar att hans roman var det ingen som reagerade på, och att det sågs som skamligt när Thorvall skriver om en medelålders kvinnas sexuella relationer.

Romanen är bra skriven och handlar om en kvinna och hennes relation till modern och männen i hennes liv. Ångesten och rädslan hon kämpar med dövar hon genom att ha sex med den mest förbjudna mannen. Hon berättar också om hur dålig hon var som mamma och hur barnen ibland fick mamma henne. Vid ett tillfälle när hon mådde dåligt och tog med sig en man hem, köpte barnen nästa dag tårta till henne för att hon skulle bli glad och må bättre. När hon i själva verkat hade sårat barnen och det kanske var dom som behövde tröst……

Denna roman ska vi diskutera första gången vi ses i läsecirkeln. Det ska bli spännande att höra vad de andra tycker. Ämnet med föräldrar som sviker sina barn är ju aktuellt igen med Felicia Feldts roman Felicia försvann om sin uppväxt. Men Kerstin Thorvall har ändå varit ärlig med vilken dålig mamma hon kunde vara ibland.

Vi träffas i läsecirkeln den 31 januari kl 17.
Välkomna!

Maria

måndag 9 januari 2012

Korparna


Romanen Korparna fick Augustpriset för bästa roman 2011, så förväntningarna innan jag började läsa var skyhöga. Förutom att det tog ett tag innan man blev fångad av berättelsen så blev jag ändå överraskad att jag tyckte så mycket om den. Huvudpersonen i romanen är Klas som är tretton år och bor med sin familj på landsbygden. De försörjer sig på ett litet jordbruk, vilket är en ständig kamp för pappan, kamp mot vädret, skadedjuren, och människorna runt omkring.

Pappan vill att Klas ska intressera sig för jordbruket men han bryr sig mest om fåglar och att sitta och drömma sig bort, bort från kraven och pappan som blir konstigare och konstigare och försvinner alltmer in i sig själv, och sin kamp mot korparna. Pappan blir mer och mer en tyrann över familjen och alla viker undan eller undviker honom, och ingen vågar säga emot honom. Mamman försöker med sina små omsorger att få pappan att koppla av tankarna på alla kraven, men det spelar ingen roll hur mycket hon anstränger sig, det blir ingen förändring. Till slut flyttar pappan ner i pannrummet, för att han tycker att han inte längre hör hemma bland människorna, men korparna fortsätter att förfölja honom.

Romanen är spännande och väldigt fint skriven, och den ger en inblick i ett liv som kanske inte så många känner till idag, med livet på ett litet jordbruk. Den är också en fantastiskt inkännande barndomsskildring, och man känner verkligen med med både Klas och pappan.

Maria

onsdag 4 januari 2012

Fascinerande av von Trier


Fokus i filmen Melancholia är två systrar som spelas av Kirsten Dunst och Charlotte Ginsbourg. Justine har gift sig och Claire har ordnat en stor fest för henne på en lantegendom där hon bor med sin man och son. Hela den dysfunktionella familjen har samlats och systern Claire försöker få Justine att bete sig som förväntat och vara närvarande på sin fest. Justine verkar inte bry sig om att ens försöka och allt går mot en katastrof. Som ett dovt olycksbådande muller ligger vetskapen om att planeten Melancholia är på väg mot jorden. Forskarna har förutsagt att planeten närmar sig och att den ska passera, men vissa forskare hävdar att planeten kommer att passera för att sedan vända och kollidera med jorden.

Melancholia är en riktigt kuslig film, känslan av obehag satt i länge efteråt. Samtidigt är den fascinerande och väldigt vacker. Man får sig också en tankeställare och man kan fundera på vad von Trier vill säga med filmen.

Maria

tisdag 3 januari 2012

En poetisk skildring om kärleken till Paris


En underbar roman är kanske en kaxig titel men romanen är en liten pärla.För mig är detta första jag läst av Karin Stensdotter, men hon har gett ut två romaner tidigare, Arnes kiosk och Den gordiska soffan.
Bokens huvudperson Gertrud bor i Paris sedan många år tillbaka, hennes man har avlidit och hon lever själv. När hon var ung arbetade hon som fotograf men intresset för fotograferandet har försvunnit. Men en dag får hon ett brev från sin bror som behöver hjälp med barnpassning. Broderns dotters barn har ingenstans att vara över vinterlovet och han undrar om pojken Harry kan komma och hälsa på henne i Paris. Gertrud svarar ja och det blir en vecka när hon upptäcker Paris och fotograferandet på nytt samtidigt som hennes minnen vaknar till liv.

Romanen är en lågmäld skildring av Paris, vänskap över åldersgränser och det fantastiska med foto, samtidigt som språket är vackert poetiskt.

Maria