tisdag 20 december 2011

Biografi om Kerstin Thorvall


Kerstin Thorvall är intressant igen. Hennes bok Det mest förbjudna har kommit i nyutgåva och det har även kommit en intervjubok av Åsa Mattson, Dagarna med Kerstin. Här på biblioteket ska vi till det första tillfället i läsecirkeln (31 januari) läsa romanen Det mest förbjudna.
Men för att återkomma till boken Dagarna med Kerstin så är det en intressant läsning med fina fotografier av Caroline Roosmark. Boken är ett projekt som tagit flera år att slutföra, Kerstin är motvillig till att prata om det som Åsa tar upp, ofta vill hon helst ha hjälp med lite småsaker eller gå en promenad. Vid ett tillfälle blir hon arg och avbryter projektet. Resultatet är en ärlig bok där vi får se olika sidor av Kerstin, hennes glada och intellektuella sida och hennes svarta, deprimerade och extremt hjälpsökande sida.

Kerstin berättar om när hon var ung och hur hon försörjde hela familjen på sitt jobb, hur alla barnens vänner fann ett slags hem hos henne och hennes familj, och hur orättvist det kan kännas när hon hela tiden blir ansedd som en dålig mor. Samtidigt anklagar hon sig själv för att inte ha räckt till som mamma, ofta var det barnen som fick trösta henne när någon ung älskare hade övergivit henne.

Kerstin Thorvall blev hårt kritiserad för sin bok Det mest förbjudna, vissa kritiker ansåg inte att det var litteratur hon skrev och även kvinnliga författare var kritiska till henne, men idag kan man se att hon påverkat många yngre kvinnor som skriver på samma verklighetsnära sätt. Med romanen När man skjuter arbetare fick hon senare genomslag även bland kritikerna.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar