lördag 30 april 2011

Skin


Dramafilmen Skin utspelar sig i Sydafrika under apartheidregimen. Det är en sann berättelse om Sandra Laing som föddes på 1950-talet. En genetisk slump gjorde att hon föddes som svart trots att båda hennes föräldrar var vita. Ingen kände till familjens svarta förfäder. För Sandra Laing innebar detta en livslång kamp emot rasism, fördomar och särbehandling. Det är en omskakande filmupplevelse på många sätt, kanske framför allt på det vis som hennes egen far kom att behandla sin egen dotter. Man kan fråga sig varför betyder färgen på ditt skinn så mycket? Men det är ju förstås inte alls bara det som är frågan, det är väl som så ofta en fråga om makt och att utnyttja andra människor för sina egna syften som utgör förtrycket under apartheid. Nu menar jag inte att göra någon sorts analys av apartheidsystemet men genom att se filmen får man så många frågor om varför skillnader mellan människor trots allt kommit att betyda så mycket och genom det ofta fått så svåra konsekvenser för de utsatta. Se filmen och se den ända till slutet, då du får se några dokumentära glimtar av den kvinna som filmen handlar om.
Marina

torsdag 28 april 2011

Fågelsång!


Varje år vid ungefär den här tiden, när fåglarna sjunger som mest och vackrast och naturen vaknat till liv efter vinterdvalan dyker tanken upp igen: Visst vore det roligt att veta lite om fåglarna och att kunna se framför sig vem det är som sjunger i träd och buskar. Och en helt fenomenal bok för detta ändamål är ”Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten” av Jan Pedersen och Lars Svensson. Stora färgstarka bilder, intressanta texter, och en ljudmodul i boken som gör att när bilden är uppslagen är det bara att knappa in sidnumret och så hör du fågellätet direkt ur boken. En fröjd att bläddra i för både vuxna och barn. / Britt-Marie

onsdag 27 april 2011

Den röda grevinnan


Till vårens sista sammankomst i bibliotekets bokcirkel ska vi läsa Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Från början kände jag ett visst motstånd, historia är inte min starka sida. Men ju mer jag läste desto mer spännande blev boken.

Yvonne Hirdman är professor i historia och har bedrivit genusinriktad forskning, vilket också märks i Den röda grevinnan. Yvonne Hirdman söker sig bakåt i historien för att försöka ta reda på hur huvudsakligen hennes mamma Charlotte och mormor Emilies liv gestaltade sig. De levde händelserika liv och man får följa deras öden medan de flyttade runt i Europa, ett Europa som innan första världskriget var helt öppet mellan länderna. Samtidigt får man ta del av den Europeiska historien med två världskrig och mellankrigsåren. Jag lärde mig en hel del nytt om Europas historia genom att läsa Den röda grevinnan och det var också intressant att ta del av dessa människor vars liv hon skildrar. Särskilt mamman, Den röda grevinnan, är en väldigt fascinerande människa som hela tiden hamnar i svåra situationer genom hennes politiska engagemang. En tid levde hon också i Moskva tillsammans med sin dåvarande man, som förövrigt blev anklagad av regimen för att vara kontrarevolutionär och tillslut avrättades. Charlotte lyckas ta sig därifrån och levde som flykting i Europa. Till slut hamnar hon i Sverige genom att hon gifter sig med en svensk man som hon träffat i Frankrike.

Yvonne Hirdman vann Augustpriset 2010 för årets svenska fackbok.

Maria

torsdag 21 april 2011

Döden & Co.


En bok som väcker både min nyfikenhet och samtidigt i ärlighetens namn ett visst motstånd är Lukas Moodyssons roman Döden & Co. Har alltså inte läst den själv än, men vill ändå tipsa om att den är nytillkommen till biblioteket. Romanen utspelar sig efter att huvudpersonen Lucas pappa dött. ”Telefonen ringer strax efter midnatt, strax efter noll. Det är från sjukhuset. När Lucas blir kallad till akuten tar han med sig schackspelet för att han och pappa ska kunna spela i väntan på utskrivningen. Men det blir inte en natt för schack. I stället dör hans pappa. Och hela världen vänds upp och ner.” Hur blir det? Hur beskriver Moodysson sin huvudperson i livet efter den genomgripande upplevelsen? På biblioteken är det redan kö till titeln, men den som inte vill vänta kan låna den som E-bok och läsa den i dator (och på vissa läsplattor). / Britt-Marie

tisdag 19 april 2011

Stark film om kärlek


Filmen Jude i regi av Michael Winterbottom baserar sig på en roman som heter Jude the obscure som skrevs av Thomas Hardy 1895. Den handlar om Jude som kommer från en bondetillvaro men drömmer om att läsa på Universitetet. Han träffar en kvinna och gifter sig med henne, men de separerar efter något år. Han beger sig då till universitetsstaden som ligger närmast hans by, och ansöker om att få börja studera. Han vill ha ett annat liv men blir inte antagen till studier, den tidens antagningsnämnd tycker att han har en bättre framtid som arbetare. Så han fortsätter att försörja sig med tunga jobb som stenhuggare och läser när han är ledig. En kvinnlig kusin söker upp honom och han blir förälskad, men för att skaffa sig en bättre framtid gifter hon sig med sin chef, läraren som hon inte älskar.

Detta låter som en sämre sorts såpa men det är en fantastiskt stark berättelse om kärlek och kamp mot en oförstående omvärld. Det är också väldigt fina miljöskildringar och vackert foto. Kort sagt en härlig filmupplevelse om hur svårt det kan vara att bryta sig loss från tidens värderingar och kunna leva det liv man själv tycker känns rätt. Något som är lika viktigt idag hundra år senare.

Maria

torsdag 14 april 2011

Mindfulness i vardagen


I vår stressiga tillvaro med alldeles för mycket krav och måsten kan nog mindfulness vara en väg till att finna ett lugn i sig själv. Boken Mindfulness i vardagen av Ola Schenström blev en bra introduktion för mig. Med Mindfulness menas att vara närvarande i nuet istället för att tänka på allt vi ska göra sen, eller att tänka på det som varit. Detta sätt att tänka på flera saker samtidigt är energikrävande och leder till att vi lättare känner oss stressade.

Inom mindfulness menar man att det är vårt förhållande till våra egna tankar som i stor utsträckning är avgörande för hur vi mår, och man tränar på att acceptera verkligheten som den är. Man kan beskriva det som att man riktar uppmärksamheten utan att värdera det man uppmärksammar. T.ex när man äter så kan man tugga långsamt och känna efter vad maten smakar, när man promenerar kan man gå långsamt och titta sig omkring, nu på våren kan man se på det som växer och känna efter om det doftar något. Tanken är att man ska koncentrera sig på det man gör och inte låta tankarna fladdra iväg utan istället använda sina sinnen för att vara här och nu och upptäcka världen vi lever i.

Boken är uppdelad i ett teoriavsnitt och ett mer praktiskt inriktat med olika övningar. Till boken finns också en Cd-skiva med olika övningar bl.a meditation.
Maria

onsdag 6 april 2011

Skymningssång i Kalahari


I boken Skymningssång i Kalahari av Lasse Berg får man möta människans djupaste ursprung som samlare och jägare. En tillvaro där man levde i små grupper och var tvungna att hålla sams, konflikter löste man med prat och skämt. Män och kvinnor var jämställda och det var senare när människan blev bofast och började odla jorden som männen blev de som bestämde. Det är också där som grunden ligger till ojämlikheten och den samhälleliga hierarkin.

När jag var barn stod Sten Bergmans bok Min far är kannibal i min morfars bokhylla, och den älskade jag att bläddra i och fascineras av fotografierna. Mycket av boken är ju idag fördomsfullt och förlegat men för mig öppnade den en nyfikenhet för andra sätt att leva. Lasse Berg har också fascinerats av boken som barn och gör en resa till samma by som Sten Bergman. Paret som Sten Bergman adopterades av då för många år sedan lever fortfarande sitt liv djupt inne i Papua Nya Guinea, och de ser nästan likadana ut som på 1950-talet. Deras kultur är sig också lik, förutom att männen saknar krigen mellan stammarna, huvudjakten och kannibalismen som nu försvunnit. De saknar tiden "när en man var en man".

Skymningssång i Kalahari är oerhört intressant och man får ta del av en hel del ny forskning om människans ursprung och utveckling. Boken är också medryckande skriven och det är svårt att lägga den ifrån sig när man börjat läsa.
/Maria