onsdag 29 december 2010

Vargas Llosa skriver om Gaugain



Jag har tidigare läst Den stygga flickans rackartyg av Vargas Llosa och störde mig på hans kvinnoskildring. Men nu när han fått Nobelpriset tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök med någon av hans romaner. Den här gången blev jag verkligen imponerad av hans förmåga att berätta en historia, eller snarare två. Paradiset finns om hörnet är en roman med två parallellhandlingar, dels är det en berättelse om konstnären Paul Gaugain, och dels om hans mormor Flora Tristan som även hon hade ett fascinerande liv.

Paul Gaugain levde från början ett stillsamt liv som tjänsteman i Paris med sin fru och barn, men blev succesivt alltmer intresserad av att måla. När det blev dåliga tider och han blev uppsagd från sitt jobb såg han det som sin stora chans att satsa på konsten, till hans hustrus förfäran. Han lämnade sedan sin fru och barn och målade en period med Vincent van Gogh i Bretagne. Senare lämnade han Paris återigen i jakten på det urspungliga och äkta. Den här gången reste han till Tahiti, där han levde tillsammans med ursprungsbefolkningen och skapade sina berömda målningar.

Romanen handlar också om Flora Tristan som var en kvinna som också hon levde ett liv som innebar att hon själv och hennes närmaste fick lida för de idéer som drev henne. I mitten av 1800-talet när kvinnor var beroende av män för att leva sina liv lämnade hon sin alkoholiserade man för att åka till Peru för att söka upp sin pappas släkt. I Peru och i mötet med den oerhörda fattigdomen och slaveriet insåg Flora att hon skulle försöka påverka världen i en riktning mot mer jämlikhet och rättigheter för de fattiga. Hon började skriva och resa runt i Frankrike och prata om sina idéer.

Paradiset finns om hörnet är en fantastisk roman om två oerhört spännande människoröden.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar