onsdag 15 december 2010

Det femte barnet


Jag har hört att Doris Lessings Det femte barnet skulle vara så bra, och nu blev det äntligen av att jag läste den. Liksom mycket annat Lessing skrivit är det här ingen realistisk roman, utan jag skulle snarare kalla den en skräckberättelse. Boken handlar om de två udda personerna David och Harriet som träffas och inleder en kärlekshistoria. Båda vill ha en stor familj med många barn och de skaffar ett stort hus utanför London där de ska förverkliga sina drömmar om en stor och lycklig familj.

Redan från början skakar omgivningen på huvudet och tycker att de tagit sig vatten över huvudet. Huset är stort och dyrt och de behöver hjälp från Davids pappa för att få ekonomin att gå runt. Harriet föder fyra barn tätt efter varandra, och får hjälp av sin mamma för att orka med. Samtidigt är huset en samlingsplats för släkten vilket innebär både kostnader och extra jobb. Men med hjälp av andra lyckas de få det hela att fungera, men när det femte barnet föds fungerar det inte längre. Pojken är inte som de andra barnen och kräver alltmer av föräldrarna, och de andra barnen blir lidande eftersom Ben, som pojken heter, tar all deras kraft, t.o.m släkten börjar undvika att komma till familjen när Ben en dag strypt familjens katt.

Romanen är otäckt skrämmande och kanske inget man kan rekommendera till någon som väntar barn, men samtidigt är det en tankeväckande läsning som visar hur skör lyckan kan vara.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar