tisdag 30 november 2010

Jakten mot nollpunkten


Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer kom ut 2008 men först nu, efter att en kollega tipsat mig om den har det blivit av att jag läst den. Det är en fascinerande bok där Carl Johan De Geer berättar om sitt liv. Hans bakgrund är minst sagt speciell med uppväxt i allt från slott till rena misären. Pappan var diplomat vilket ledde till att han fick bo både i Bryssel och Polen, och sedan när föräldrarnas äktenskap sprack bodde han hos farfar i hans slott och hos mormor i Stockholm. I slottet uppfostrades han av barnsköterskor i uniform, och de var de egentliga föräldrarna skriver han. Fast som liten upplevde hand det också som förvirrande att de olika sköterskorna alla hade samma kläder. Barn fick inte heller äta med de vuxna i slottet utan de åt i köket med tjänstefolket. Han umgicks också med de anställdas barn, han gick hem till dem men de fick inte komma hem till Carl Johan i slottet. Som vuxen beskriver hand det som ett feodalt klassamhälle och att han tidigt råkade ut för klasskampen när de andra barnen lurar eller slår honom.

Mormor var den enda i släkten som förstod sig på barn skriver han, men som vuxen inser han att hon var nazist. När han blev lite äldre bodde han hos sin mamma på Östermalm i en stor lägenhet som hon fullständigt lät förfalla. Han skriver att mamman mest låg i sängen med migrän och att det var sopor överallt och att de aldrig bytte lakan. Men mamman såg sig ändå som en fin överklassdam som hade andra rättigheter än vanliga mämmiskor. Carl Johan De Geer berättar en episod när mamman hittar några gamla köttbitar i kylen som hon tvingar honom att gå tillbaka till handlaren med och säga att de var dåliga när han köpte dem trots att de legat och ruttnat i kylen.

Boken är full av historier både från barndom, ungdom och även till hur han hittar fram till konsten. När Carl Johan blev äldre tog han avstånd från sin adliga bakgrund och började på Konstfack. Där börjar han utveckla fotgraferandet och känna en längtan efter att filma. Han träffar också Håkan Alexandersson som han sedan samarbetar med i många år.

Boken är en fascinerande läsning om en ovanligt liv och konstnärskap.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar