torsdag 10 juni 2010

Tack vare Winn-Dixie

I helgen läste jag Tack vare Winn-Dixie av Kate DiCamillo en lite annorlunda berättelse. Opal och hennes pappa predikanten har nyss flyttat till den lilla staden Naomi i Florida. Det är sommarlov och Opal känner sig ensam och saknar sin mamma som lämnade familjen när Opal var tre år. När Opal ska gå och handla springer en herrelös, smutsig och ful hund omkring och skapar kaos. Opal faller direkt för hunden eftersom hon tycker att han ler just mot henne. Det är verkligen något speciellt med hunden som hon döper till Winn-Dixie, i och med mötet med honom kommer hon i kontakt med ett antal udda karaktärer lika ensamma som Opal. Jag tyckte mycket om den här berättelsen, en berättelse om en flickas väg ut ur ensamheten och förståelse för att livet och människorna får vara som de är. I bland är det också skönt att läsa en bok utan magiska inslag, men det finns ju förstås Littmuspastillerna som smakar sockerdricka, jordgubbar och sorg. Läs den gärna högt tillsammans med barnen i sommar.
Linda

tisdag 8 juni 2010

Gråta har sin tid: tankar om sorg


Fick för en tid sedan i min hand den lilla skriften Gråta har sin tid: tankar om sorg, av Gösta Josefsson. Helt ödmjukt baserat på mångårig erfarenhet från samtal med människor i sorg finns här samlat tankar om sorgens väsen, ord ur bibeln, och dikter som kan vara till stöd när vi ska hantera våra förluster. Att bläddra i eller sträckläsa, liten och lättillgänglig. / Britt-Marie