onsdag 26 maj 2010

Sånt man bara säger


Som ett blixtnedslag bestämmer sig bokens jag, en medelålders kvinna, att lämna sambo och bonusbarn och för att under obestämd tid bosätta sig i ensamheten i en stuga på landet. Hon inrättar sig i en långsamhet där hon vill finna ro och bara vara för sig själv. Men fristen blir kort. Plötsligt kommer systersonen in i hennes liv… en inbunden och orolig pojke i tonåren som vill allt annat än vara här i huset ingenstans. Och systern/mamman som valt att för en tid överge sin son och reda ut sitt röriga liv blir ständigt närvarande just genom sin frånvaro.
Det är i relationerna boken har sin styrka, litet mångordig ibland men det står man ut med. För mig blev Sånt man bara säger en bladvändare, ville bara läsa vidare och se hur bokens jag kommer vidare i sina ambitioner att finna någon sorts sanning och trohet, både mot sig själv och mot sina närmaste. / Britt-Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar